Dom senaste dagarna har kännts väldigt långa..
Jag börjar känns mig väldigt rastlös, allmänt rastlös.. Hela dagarna faktiskt.
Vilket är otroligt frustrerande, för det gör att jag mer eller mindre inte kan somna överhuvudtaget förrän jag är helt utmattad.
Jag försöker på något sätt komma varför det blir så.
För det är som att varje gång jag "råkar" tänka på något som jag skulle vilja göra, typ läsa, så kan jag inte behålla ron att ligga kvar i sängen utan jag måste gå upp och läsa istället.
Det är väldigt jobbigt i och med att jag konstant ligger och tänker på saker att göra, i och med att jag behöver fylla ut mina dagar så gott det går.
Och jag har inte heller något sätt att "sluta tänka", vilket en del verkar ha så väldigt lätt för.

Så det känns som om det enda jag gör hela dagarna är att vänta på att jag ska bli tillräckligt trött för att sova.
Men tyvärr så kommer det efter alldeles för lång tid. Och problemet med att inte kunna sova är ju att ögonen inte riktigt vill funka efter ett tag, allt blir bara ett stort blurr, vilket resulterar i att man absolut inte kan göra ett jävla skit.

Jag ska inte gnälla..

Jag är faktiskt ensam hela dagen idag, helt underbart..
Fast ändå väldigt konstigt.
Älsket är borta idag för första gången på evigheter, så jag tänkte passa på att ligga och läsa hela dagen.

Jag ville egentligen börja läsa om mina Harry Potter böcker, men dom är undanstoppade uppe på förrådet och älsket får psykbryt om jag är där och ändrar något, och dessutom så når jag inget heller.
Så jag tänkte nöja mig med några av mina seriealbum istället.
Det blir nog en bra dag, bara kaffet blir klart snart.

Men apropå rutiner, det funkar mer eller mindre aldrig för mig. I alla fall inte ifall dom är tidsbetsämda.
Förmodligen för att jag aldrig har en dygnsrytm, så samma tid varje dag funkar nästan aldrig en längre tid.
Nu däremot så har jag lyckats hamna i en situation som gör att jag inte har något val.
Jag ska nämnligen äta antibiotika i tre månader, tre månader! Det är en så sjukt lång tid.
Och det är två gånger per dag dessutom.
Självklart känns det ju bra att problemen äntligen kan bli lösta, även om läkaren inte tror att det kommer funka.
Men i och med att jag inte fått någon behandling tidigare så tycker han att det värt att testa med antibiotika innan dom drar fram knivarna.
Och jag kan inte annat än hålla med, för jag känner mig inte pepp på att bli cuttad.
Men jag känner mig ändå väldigt nojjig, för jag har alrig lyckas äta någon medicin regelbundet mer än några dagar.
Jag har till exempel aldrig kunnat äta p-piller. Jag har aldrig heller ätit en hel penicillinkur, inte ens dom som bara varit på fem dagar.
Men den här gången så har jag faktiskt älsket till hjälp, så förhoppningsvis så går det bättre.

Mja, så nu är jag mest bara stressad över hur det ska gå med mina färgglada piller.
Men det löser sig, det gör det alltid.

Och det gör även julpeppen, särskilt efter att första snön föll igår.
Inte för att den stannade kvar mer än 10 minuter, men förhoppningsvis så blir det snart mer.

(Världens bästa julsånger)

Jag har varit så sjukt frånvarande dom senaste dagarna.
Det finns ingen vettig anledning, ibland håller jag mig bara borta en stund.

I fredags så var det Umeå Höstljus invigning.. Jag tror att det är första året som jag inte medverkar på ett eller annat sätt.
Vilket gjorde att jag faktiskt kunde se hela invigningen, men så fel jag hade.
Man såg inte ett jävla skit egentligen för det var mitt i rådhusparken så jag antar att dom enda som såg något var dom som stod längst fram.
Och för att göra det hela ännu bättre så dog högatalaren på vänstra sidan, så man hörde inte särskilt mycke heller.
Men tyvärr så dog den efter att något jävla flummo hade pratat i evigheter om sömn, andning, träd och tåg (?).
Det hela kändes som ett slöseri med tid.
Bittert, men sant.

Och sen dess har jag mest bara inte gjort något.. Eller jag har bara legat och spelat TV-spel.
Jag har nu börjat spela Secret of Mana 2.
Så jag tror att jag ska fortsätta att sitta i min ensamhet tills bättre tider visar sig.

Idag ska vi upp till Boden för att göra ett gig där i samband med invigningen av deras nya torg.
Absolut kul.
Men jag är verkligen inte på humör för att sitta och lyssna på mina kära nötter som gruppen består av.
Ibland är det väldigt trevligt, oftast när jag får prata oavbrutet hela vägen (GPS-Wiki is my middlename), när jag sovit ordentligt till exempel.
Men nu har jag råkat sabba min fantastiska dygnrytm, däremot så ska jag försöka återställa den så gott det går.



Anywho, jag behöver något att roa mig med i bilen.
Och jag fick hem den här boken igår. Planen var att läsa klart Russel Brand's My Booky Wook.
Men jag behövde något lättare, och inte fullt så dryg brittisk text.
Så jag öppnande Dairy of a Wimpy Vampire, jag har bara läst några sidor men det verkar lovande.
Det är riktigt kul att den faktiskt är skriven som en riktig dagbok, men det gör också att den inte alls tar lång tid att läsa.
Vilket vissa gånger är bra, men vissa inte fullt så kul.



Men jag återkommer med en riktigt recension när den är färdigläst och utvärderad.

Nu ska showkläderna packas och kaffet ska drickas upp, för nu bär det av till Boden.

En sjukt awesome kväll..
Och vi bodde på ett riktigt bra hotell, så vi ska boka rum där igen efter att vi har köpt Motörheadbiljetter.
Så förhoppningsvis blir den helgen precis lika lyckas som den här var.

Jag har bara inte lyckats få tummen ur och göra något än.
Tanken är att jag ska sätta mig och kolla igenom alla extremt awesomiga fyllebilder från i fredags.
Kanske typ idag...?
Men vi märker.



Men just nu är jag upptagen med att slå in julklappar tillsammans med kräket.

Mja, om tyå tre timmar tänkte vi släpa oss iväg till Luleå så vi hinner äta och liknanade i lugn och ro.
Jag känner mig überpepp på Entombed, it's gonna be awesome.
Och det ska bli så skönt att få slagga på hotell istället för ett sunkigt vandrarhem.
Men ibland får man lyxa till det.

Och imorgon verkar det också bli festande och utgång, så vi får hoppas på att jag inte är alldeles för tärd.

Nu ska jag återgå till min avancerade packning (eller snarare läsning).

I och med att det blir mörkt ganska tidigt på eftermiddagarna nu så är ju hösten och vintern dom perfekta säsongerna för TV-spel.
Och jag brukar alltid dra igång "TV-spelssäsongen" med att spela mina favoritspel.
Jag nämnde ju tidigare att jag börjat spela Final Fantasy IX igen, men jag kände att jag behövde något mer.

Det finns inte många spel som kommer upp i nivå med FF9, men det finns ett..
Och det är självklart Secret of Mana, det var mitt absoluta favoritspel när jag var liten.
Secret of Mana toppar fortfarande min lista, och det är nog det absolut mysigaste och gulligaste spel som finns.



Det som är lite synd är ju att efter att man spelat igenom ett spel flera gånger så tar det inte så lång tid längre.
Men det är ju inte så mycke att göra åt egentligen, man får helt enkelt acceptera det.
Däremot så måste jag ju tycka att "TV-spelsäsongen" är den absolut bästa tiden på året.
Eller ja, just nu känns det så.
I slutet av vintern är man utled på mörkret.

Men just nu är det awesome!



Planen är att direkt efter att jag är klar med Secret of Mana så blir det Secret of Mana 2.
Vi får se hur det blir med det, men det är tänkt så i alla fall.
Problemet är bara att Secret of Mana 2 är så fruktansvärt mycke sämre, tyvärr.
Men det kan ju inte alltid bli perfekt.

Jag var tvungen att släpa mig ut på balkongen idag och göra iordning ordentligt i det lilla växthuset inför vintern.
Inte direkt världens roligaste sysselsättning, men man måste ju.
Men det kom något positivt ur det faktiskt, min lilla ros hade lyckats pressa fram en till blomma.
Det är nog säsongen absolut sista..



Bara lite synd att bladen hade hunnit bli fula.
Men det är alltid nice att plocka in blommor..
Det är ju trots allt dom små saker som gör dagen bra.