Jag lyckades somna vid 10-11 tiden idag på dagen.
Vilket behövdes för jag insåg att jag mer eller mindre inte sovit alls soffan (även om jag var helt övertygad om det).
Men självklart så kommer älsket instampande i lägenheten efter en timme i panik över att bilen kommer kosta en förmögenhet att laga (så mycke för optimismen...).
Jag kände just då att jag ärligt talat inte orkade bry mig, utan jag var mer intresserad av att fortsätta sova.
För, trots allt så brukar det mesta lösa sig.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände men älsket var på bättre humör och stormade ut ur lägenheten utan att säga hej då?
Jaja, visst..

Det som hände efter att han låst dörren är att jag blir klarvaken!
Murphys lag.. My life sucks.
Aja, det finns väl inte så mycke annat att göra än att kliva upp.
Jag får inte tag på älsket för han är uppenbarligen i skogen (antar jag, i och med att hans telefon inte har mottagning).
Så mitt i min misär så inser jag att jag faktiskt behöver roa mig själv för att inte gå under..?!?
The horror.....!



Varför inte försöka göra lite nytta..? Tänkte jag.
Så jag lyckades faktiskt dra på mig flera lager med kläder och ut på balkongen för att faktiskt ta tag i växterna där ute.
Det är ju trots allt en hel del ett-åringar som bara är skräp vid det här laget.
Och sen behöver ju mina älskade buskar och rosor klippas och ta hand om innan det blir snö ute.
Dessutom så behövde jag ju faktiskt sätta alla lökar innan det blir alldeles för kallt.

Så jag har faktiskt varit sjukt duktig idag.
Men jag har fortfarande ingen som helst aning om var älsket är, av den anledningen att glömde telefonen inne och har missat några av hans samtal (typ 17 stycken bara).
Däremot så verkar han vara påväg hem med mat åt oss.
Så förhoppningsvis så kan jag bädda ner mig i soffan och stirra på någon dålig film tills jag somnar.
All hail skräpfilm..!