Inte som det skulle..
Men jag finns.

Bara någon annanstans.

Imorgon blir första giget i år för mig.
Och det blr på eldfesten på Hägnan.
5:e året i rad vi är där om jag inte minns fel.. Tyvärr missade jag förra året på grund av magsjuka, men i år har jag sluppit den skiten i alla fall.
Jag känner mig däremot sjukt rostig, för jag har inte eldat på ages, av någon konstig anledning. Förmodligen kylan.

Men den här eldfesten är av dom mysigaste tillställningar jag varit på.
Det är alltid en väldigt tacksam publik, vilket inte egentligen är så vanligt som man skulle vilja tro.
Så nu ska jag borsta av showkläderna och leta reda på på något riktigt varmt.
För det är trots allt kallt som satan i slutet av januari i norra sverige.

Efter en tids tystnad så har jag kommit fram till att jag ska ta tag i det här igen.
Jag vet inte riktigt när, men ganska snart.

Saker och ting dom senaste månaderna har varit väldigt mörka, men det börjar se ljusare ut.
Förhoppningsvis så blir det till och med en riktigt fin tif framöver.
Vilket gör att jag blir piggare och får lusten tillbaka att skriva meningslös shit oftare.

Jag ska även försöka vara lite mer fokuserad, och kanske inte yra så mycke.. Och inte alltid vara så hemlig.
Bättre ska det bli i alla fall..

Som sagt, jag vet inte när..
Men snart.

Dom senaste dagarna har kännts väldigt långa..
Jag börjar känns mig väldigt rastlös, allmänt rastlös.. Hela dagarna faktiskt.
Vilket är otroligt frustrerande, för det gör att jag mer eller mindre inte kan somna överhuvudtaget förrän jag är helt utmattad.
Jag försöker på något sätt komma varför det blir så.
För det är som att varje gång jag "råkar" tänka på något som jag skulle vilja göra, typ läsa, så kan jag inte behålla ron att ligga kvar i sängen utan jag måste gå upp och läsa istället.
Det är väldigt jobbigt i och med att jag konstant ligger och tänker på saker att göra, i och med att jag behöver fylla ut mina dagar så gott det går.
Och jag har inte heller något sätt att "sluta tänka", vilket en del verkar ha så väldigt lätt för.

Så det känns som om det enda jag gör hela dagarna är att vänta på att jag ska bli tillräckligt trött för att sova.
Men tyvärr så kommer det efter alldeles för lång tid. Och problemet med att inte kunna sova är ju att ögonen inte riktigt vill funka efter ett tag, allt blir bara ett stort blurr, vilket resulterar i att man absolut inte kan göra ett jävla skit.

Jag ska inte gnälla..

Jag är faktiskt ensam hela dagen idag, helt underbart..
Fast ändå väldigt konstigt.
Älsket är borta idag för första gången på evigheter, så jag tänkte passa på att ligga och läsa hela dagen.

Jag ville egentligen börja läsa om mina Harry Potter böcker, men dom är undanstoppade uppe på förrådet och älsket får psykbryt om jag är där och ändrar något, och dessutom så når jag inget heller.
Så jag tänkte nöja mig med några av mina seriealbum istället.
Det blir nog en bra dag, bara kaffet blir klart snart.

Men apropå rutiner, det funkar mer eller mindre aldrig för mig. I alla fall inte ifall dom är tidsbetsämda.
Förmodligen för att jag aldrig har en dygnsrytm, så samma tid varje dag funkar nästan aldrig en längre tid.
Nu däremot så har jag lyckats hamna i en situation som gör att jag inte har något val.
Jag ska nämnligen äta antibiotika i tre månader, tre månader! Det är en så sjukt lång tid.
Och det är två gånger per dag dessutom.
Självklart känns det ju bra att problemen äntligen kan bli lösta, även om läkaren inte tror att det kommer funka.
Men i och med att jag inte fått någon behandling tidigare så tycker han att det värt att testa med antibiotika innan dom drar fram knivarna.
Och jag kan inte annat än hålla med, för jag känner mig inte pepp på att bli cuttad.
Men jag känner mig ändå väldigt nojjig, för jag har alrig lyckas äta någon medicin regelbundet mer än några dagar.
Jag har till exempel aldrig kunnat äta p-piller. Jag har aldrig heller ätit en hel penicillinkur, inte ens dom som bara varit på fem dagar.
Men den här gången så har jag faktiskt älsket till hjälp, så förhoppningsvis så går det bättre.

Mja, så nu är jag mest bara stressad över hur det ska gå med mina färgglada piller.
Men det löser sig, det gör det alltid.

Och det gör även julpeppen, särskilt efter att första snön föll igår.
Inte för att den stannade kvar mer än 10 minuter, men förhoppningsvis så blir det snart mer.

(Världens bästa julsånger)

Jag har varit så sjukt frånvarande dom senaste dagarna.
Det finns ingen vettig anledning, ibland håller jag mig bara borta en stund.

I fredags så var det Umeå Höstljus invigning.. Jag tror att det är första året som jag inte medverkar på ett eller annat sätt.
Vilket gjorde att jag faktiskt kunde se hela invigningen, men så fel jag hade.
Man såg inte ett jävla skit egentligen för det var mitt i rådhusparken så jag antar att dom enda som såg något var dom som stod längst fram.
Och för att göra det hela ännu bättre så dog högatalaren på vänstra sidan, så man hörde inte särskilt mycke heller.
Men tyvärr så dog den efter att något jävla flummo hade pratat i evigheter om sömn, andning, träd och tåg (?).
Det hela kändes som ett slöseri med tid.
Bittert, men sant.

Och sen dess har jag mest bara inte gjort något.. Eller jag har bara legat och spelat TV-spel.
Jag har nu börjat spela Secret of Mana 2.
Så jag tror att jag ska fortsätta att sitta i min ensamhet tills bättre tider visar sig.

Idag ska vi upp till Boden för att göra ett gig där i samband med invigningen av deras nya torg.
Absolut kul.
Men jag är verkligen inte på humör för att sitta och lyssna på mina kära nötter som gruppen består av.
Ibland är det väldigt trevligt, oftast när jag får prata oavbrutet hela vägen (GPS-Wiki is my middlename), när jag sovit ordentligt till exempel.
Men nu har jag råkat sabba min fantastiska dygnrytm, däremot så ska jag försöka återställa den så gott det går.



Anywho, jag behöver något att roa mig med i bilen.
Och jag fick hem den här boken igår. Planen var att läsa klart Russel Brand's My Booky Wook.
Men jag behövde något lättare, och inte fullt så dryg brittisk text.
Så jag öppnande Dairy of a Wimpy Vampire, jag har bara läst några sidor men det verkar lovande.
Det är riktigt kul att den faktiskt är skriven som en riktig dagbok, men det gör också att den inte alls tar lång tid att läsa.
Vilket vissa gånger är bra, men vissa inte fullt så kul.



Men jag återkommer med en riktigt recension när den är färdigläst och utvärderad.

Nu ska showkläderna packas och kaffet ska drickas upp, för nu bär det av till Boden.

Jag har bara inte lyckats få tummen ur och göra något än.
Tanken är att jag ska sätta mig och kolla igenom alla extremt awesomiga fyllebilder från i fredags.
Kanske typ idag...?
Men vi märker.



Men just nu är jag upptagen med att slå in julklappar tillsammans med kräket.

Mja, om tyå tre timmar tänkte vi släpa oss iväg till Luleå så vi hinner äta och liknanade i lugn och ro.
Jag känner mig überpepp på Entombed, it's gonna be awesome.
Och det ska bli så skönt att få slagga på hotell istället för ett sunkigt vandrarhem.
Men ibland får man lyxa till det.

Och imorgon verkar det också bli festande och utgång, så vi får hoppas på att jag inte är alldeles för tärd.

Nu ska jag återgå till min avancerade packning (eller snarare läsning).

Jag var tvungen att släpa mig ut på balkongen idag och göra iordning ordentligt i det lilla växthuset inför vintern.
Inte direkt världens roligaste sysselsättning, men man måste ju.
Men det kom något positivt ur det faktiskt, min lilla ros hade lyckats pressa fram en till blomma.
Det är nog säsongen absolut sista..



Bara lite synd att bladen hade hunnit bli fula.
Men det är alltid nice att plocka in blommor..
Det är ju trots allt dom små saker som gör dagen bra.

Det är nog en allmänt trög dag idag, jag och älsket hade tänkt leta efter lite julklappar men tyvärr så måste han jobba heldag.
Så nu måste jag på något sätt roa mig själv istället. Vilket bara är drygt.
Men jag ska inte klaga.
Jag lyckades hämta i biljetterna till En stenhård Halloweenfredag i helgen, så jag kan ju faktiskt peppa på det.
Samt att jag lyckades få tummen ur och boka hotell också.

Apropå ingenting så var helgen underbar..
Det var första nyktra helgen på ganska länge, men det var så skönt.
Jag och älsket spenderade hela helgen i soffan med film och TV-spel.
Planen var väl att egentligen se skräckisar och allmäna Halloweenfilmer, men så blev det inte alls.
Utan istället blev tecknat och superhjältefilmer, vilket var mycke bättre.
Och vi började dessutom spela Secret of Mana igen, och det är ju en av världens underbaraste spel.


Är det bara jag som har så sjukt svårt att hitta julklappar åt folk..?
Förut hade jag inga problem alls med det, men nu känns det mer eller mindre som en omöjlighet.
Det är nästan så att jag vill krypa upp i ett hörn och dö när jag tänker på det.

Fokus är dagens stora ord..

Nu är biljetterna beställda.
Sen är det bara att få tummen ur och hämta ut dom.
Och det ska även bokas hotell, för jag är så less på alla vandrarhem och Bed&Brekfeast.

Så det blir en nice helg en bit bort..

Jag bytte nyligen ut min ärvda, mer eller mindre antika, kaffebryggare mot älskets.
Den ser ut som ett jävla rymdskepp!
Jag hatar den... Jag tycker verkligen inte att den gör lika bra kaffe som min gamla gör.
Älsket försöker övertyga mig om att det är för att det inte smakar 20 år gammal kaffesump med baksmak av plast.
Jag tycker att han har fel.
Men det är något med gamla "inbryggda" kaffebryggare.. Som gamla gjutjärngrytor ungefär.
Samma sak med ens egen kaffekopp. Jag diskar mer eller mindre aldrig min kaffekopp, jag brukar mest bara skölja ur den och är det någon riktigt stor fläck så brukar jag mest bara gnugga bort den med tummen.
Det kanske är lite småäckligt, men det är så mycke godare på det sättet.

Men den här förbannade jävla rymdbryggaren..!
Det absolut mest irriterande med den är ju att man ser ju för fan inte ifall kaffet är klart.
Så jag har flera gånger dragit bort kannan och fått kaffe rinnande över händerna.
Sen så är den enormt mycke större än vad min gamla är, men dem kan inte göra lika mycke kaffe..?
What's the thing about that liksom..?
Men det finns faktiskt en positiv sak med den prylen, och det är att det kannan faktiskt är en termos.

Det kanske bara beror på morgonbitterheten, men jag tror helt enkelt att rymdbryggaren suger och jag hatar den.
Jag saknar min fula, nästan gula, gamla bryggare..
Våga säga nej till förändring!


Men nu till ett mycke muntrare ämne.
Ziggy Stardust.

(Men det måste nog vara dom fulaste jävla biljetterna jag sett i mitt liv)

Jag är så glad att min pelargon lyckades pressa fram en sista blommning innan den blir för trött av mörkret.
Allt annat står mer eller mindre stilla, det är nästan inget som växer alls. Men det blir väl så när vintern närmar sig.

Idag har varit en riktigt meningslös dag, jag har inte gjort ett skit.
Bara legat i soffan och lyssnat på älsket prata om skivor.
Inte så spännande egentligen, men det är väl bättre än tysynad.

I och med att jag inte vaknade kring 16-tiden idag så blir det nog inte så sovande inatt.
Utan jag är riktigt pigg och rastlös, så jag kommer nog springa runt (väldigt tyst däremot) i lägenheten hela natten.
Imorgon så ska jag faktiskt lyckas ta itu med en hel del ärenden.
Bland annat så måste jag hitta några fina vintergröna växter att ha ute balkongen efter att jag städat bort resterande växter.
Och jag borde även få tummen ur och dra mig förbi Burmans och köpa biljetter till Assassinspelningen.

Nu ska alla blommor vattnas, och jag ska kasta på en kanna kaffe.
Förhoppningsvis så kommer jag på något att göra. För jag är lagomt less på att vara uttråkad.

Jag lyckades somna vid 10-11 tiden idag på dagen.
Vilket behövdes för jag insåg att jag mer eller mindre inte sovit alls soffan (även om jag var helt övertygad om det).
Men självklart så kommer älsket instampande i lägenheten efter en timme i panik över att bilen kommer kosta en förmögenhet att laga (så mycke för optimismen...).
Jag kände just då att jag ärligt talat inte orkade bry mig, utan jag var mer intresserad av att fortsätta sova.
För, trots allt så brukar det mesta lösa sig.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände men älsket var på bättre humör och stormade ut ur lägenheten utan att säga hej då?
Jaja, visst..

Det som hände efter att han låst dörren är att jag blir klarvaken!
Murphys lag.. My life sucks.
Aja, det finns väl inte så mycke annat att göra än att kliva upp.
Jag får inte tag på älsket för han är uppenbarligen i skogen (antar jag, i och med att hans telefon inte har mottagning).
Så mitt i min misär så inser jag att jag faktiskt behöver roa mig själv för att inte gå under..?!?
The horror.....!



Varför inte försöka göra lite nytta..? Tänkte jag.
Så jag lyckades faktiskt dra på mig flera lager med kläder och ut på balkongen för att faktiskt ta tag i växterna där ute.
Det är ju trots allt en hel del ett-åringar som bara är skräp vid det här laget.
Och sen behöver ju mina älskade buskar och rosor klippas och ta hand om innan det blir snö ute.
Dessutom så behövde jag ju faktiskt sätta alla lökar innan det blir alldeles för kallt.

Så jag har faktiskt varit sjukt duktig idag.
Men jag har fortfarande ingen som helst aning om var älsket är, av den anledningen att glömde telefonen inne och har missat några av hans samtal (typ 17 stycken bara).
Däremot så verkar han vara påväg hem med mat åt oss.
Så förhoppningsvis så kan jag bädda ner mig i soffan och stirra på någon dålig film tills jag somnar.
All hail skräpfilm..!

Efter ungefär en kanna kaffe känner jag att det dags att släpa mig upp.
Jag lyckades somna i soffan i natt, så jag känner mig lagomt stel.
Men jag har lovat mig själv att jag ska försöka göra fint i lägenheten så älsket blir glad när han hämtat bilen.
Ja, apropå bilen.. Vi var tvugna att lämna in bilen igår till en mekaniker för den läcker olja något så in i helvete och ingen utav oss har lyckats lokalisera varifrån.

Det är hemskt, jag är helt övertygad om att det kommer kosta en förmögenhet.
Eller så blir det som förra gången, att det är lika bra att köpa en ny bil.
Nej, nu satan ska vi vara optimister. Allt är säkert fixat och kostade bara 75.- och vi får en kaka på köpet.
Inte så troligt, men man kan ju alltid hoppas.

Jag hade tänkt lyssna igenom Sixteen Horsepowerskivan jag köpte nu på morgonen, men jag känner ett behov av att lyssna på något mer upptempo.
Det finns få band som är lika awesome som Sixteen, men det är inte allt för uppmuntrande.
Så jag har dragit fram och dammat av en av Accepts absolut bästa plattor.




Mer kaffe!!

Planen är att ligga i soffan och titta på Supernatural, men älsket har lämnat mig för att byta däck.
Eller egentligen var det jag som valde att inte följa med, konstigt va?
Men jag bäddade ner mig i soffan med en tidning jag plockade upp i veckan men inte kommit mig för att läsa än.
Och inte kan det väl finnas någon bättre söndagsunderhållning än David Bowie..?



Det börjar nog vara dags att leta efter mer plattor av Bowie, för jag har nästan inga alls.
Vilket är konstigt, för jag har avgudat Bowie sen jag var liten.
Jag kanske bara har glömt bort det..?