Jag bytte nyligen ut min ärvda, mer eller mindre antika, kaffebryggare mot älskets.
Den ser ut som ett jävla rymdskepp!
Jag hatar den... Jag tycker verkligen inte att den gör lika bra kaffe som min gamla gör.
Älsket försöker övertyga mig om att det är för att det inte smakar 20 år gammal kaffesump med baksmak av plast.
Jag tycker att han har fel.
Men det är något med gamla "inbryggda" kaffebryggare.. Som gamla gjutjärngrytor ungefär.
Samma sak med ens egen kaffekopp. Jag diskar mer eller mindre aldrig min kaffekopp, jag brukar mest bara skölja ur den och är det någon riktigt stor fläck så brukar jag mest bara gnugga bort den med tummen.
Det kanske är lite småäckligt, men det är så mycke godare på det sättet.

Men den här förbannade jävla rymdbryggaren..!
Det absolut mest irriterande med den är ju att man ser ju för fan inte ifall kaffet är klart.
Så jag har flera gånger dragit bort kannan och fått kaffe rinnande över händerna.
Sen så är den enormt mycke större än vad min gamla är, men dem kan inte göra lika mycke kaffe..?
What's the thing about that liksom..?
Men det finns faktiskt en positiv sak med den prylen, och det är att det kannan faktiskt är en termos.

Det kanske bara beror på morgonbitterheten, men jag tror helt enkelt att rymdbryggaren suger och jag hatar den.
Jag saknar min fula, nästan gula, gamla bryggare..
Våga säga nej till förändring!


Men nu till ett mycke muntrare ämne.
Ziggy Stardust.